August Sderman — Trollsjön

Högt upp bland bergets granar Där är så mörk en sjö Och på dess vågor simmar En näckros, vit som snö En herdegosse nalkas Stranden nu med sin stav: "Den blomman min skall bliva Jag bryter henne av!" Han närmar henne sakta Till sig mot sävkrönt strand Då höjer sig ur vågen Med ens en svanvit hand Den drager blomman neder Där böljan djupast går: "Kom, gosse kom! Jag lär dig Här vad du ej än förstår! Sin rot i bottnen gömmer Den blomman du har kär Jag bryter av dess stängel Blott du mig trohet svär Kom, gosse kom! Jag lär dig Här vad du ej än förstår!" En ångest gossen fattar Från stranden ilar han; Men vågens fagra blomma Ej mer han glömma kan Han irrar skygg bland bergen Sin ro hans hjärta mist Och ingen har förnummit Var han har stannat sist