Cornelis Vreeswijk — Assistenten samtalar med Fredrik Åkare

In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation Hans skor var våta och hans ögon kalla Och när han skulle tala fick han inte fram en ton För han kunde varken sjunga eller tjalla Vi la honom i en ensamcell, hans säng var våt av blod Så småningom blev han liksom barn i huset En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod: "Jag offrar mina skor för det gröna ljuset" Och alla började skratta åt vad som där stod Och alla telefoner började ringa Och våran kommissarie han skrek i vredesmod "Vi vill ha glada buskap eller inga!" Men jag öppnade brevet och jag läste som så: "Hej vänner, lyssna nu till min historia En gång var jag en vacker prins och lycklig som få Min faders stolthet! Och min moders gloria! En vacker dag emellertid, tog jag min första sil Då öppnades min ögon och jag skåda' Bland alla stackars jävlarna som lever i fil Och bor och dör och äter i en låda Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin Som sprang iväg och köpte sig en fylla Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin Som jag hade i små kapslar på en hylla Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt Och jag blev hatad utav mina bröder! Men jag gav fan i detta och jag gnolade en låt Där ja bodde i en svinkvart på Söder Det sista som jag bytte bort det var min fagra röst För Adams äpple och för vackra Eva Och lade mig att sova, mellan två kvinnobröst För jag var trött, och jag ville inte leva Här slutade brevet och inget öga torrt Och kommissarien röt: "Nå, för satan! Få ut den fan ur cellen! Se till att han kommer bort!" Så där låg vår knarkare på gatan Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren: "Låt alla era skenkänslor fara! Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken Därför skall han evinnerligen vara!" Man trodde ju Gud fader här i vår stad Ej skulle vara välkommen, trodde du ja! Men femtio gamla knarkare som han stod i en rad Och stampade och skrek: "Halleluja!" Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp Och la det i en plastpåse med hans spruta Och sedan steg dom sakta mot himmelen och opp Och nu är klockan mycket, dags att sluta!