Cornelis Vreeswijk — Farfars halmhatt

Jag gjorde en tur uppå vinden en dag Bland spindelväv och damm Bland bråten jag såg ett gammalt skåp Som jag varsamt grävde fram Jag gjorde ett fynd i skåpet minsann Vrakgods från tidens hav Där fann jag mig en halmhatt Som jag gjorde en visa av Jag putsade den jag gnuggade den Jag lyfte den upp mot skyn Och sakta växte det bilder fram För mitt hjärtas innersta syn Länge jag satt på vinden Och diktade mig en sång Som handlade om en halmhatt Som min farfar bar en gång Det var en gång på farfars tid En liten affär, en bod Nu är den länge nedlagd Men då var kommersen god Där slank min farfar in en dag Och såg sig länge kring Och fastnade för en halmhatt Ibland tusen andra ting Men frågar du mig varför Han blev kvar så länge där Så svarar jag han gjorde ett fynd I denna lilla affär Visst köpte han en halmhatt Som han frånvarande tog på Men då hade han redan drunknat För gott i ett par ögon blå Och tiden gick fast ingen vet Vart hän den går nå'nstans Tack vara dessa ögon blå Blomstrade en romance På slaget sex var eftermiddag Utanför vår affär Stod farfar med sin halmhatt Och det syntes att han var kär Så slog hon igen butiken Och tog hans arm till stöd Och vandrade hän till parken I aftonens dunkla glöd Och ville jag sluta visan min Så gjorde jag väl det nu Hon som hade så blåa ögon Blev min farfars fru Så rörde sig gamla minnen Bland bråten jag rörde i Hur märkligt det är att leva Och hur underligt det kan bli Hur lite vi lämnar efter oss För dem som stannar kvar I farfars fall en halmhatt Som han en sommar bar Men ändå händer det då och då Att små ting kryper fram Som lyser lång väg av minnen Under ett lager damm Min farfars gamla halmhatt Jag fann i ett skåp en gång Jag lade den tillbaka igen Och diktade mig en sång