Cornelis Vreeswijk — Gideon till Plautus

Jag iakttar din bild Felicia, i svart och vitt Och allt det svarta mot den vita huden Blir för en hundradels sekund utbjuden att famnas fritt Liksom en bubbla går ett sekel i ett glas Jag ser på hennes mun, jag jämför hennes öra Men, hon är spegelvänd och vad annat finns att göra Inga kommentarer, ingen att beröra i denna fas Och lurenklang, utbröt sig allt narr i gnistret Ur hjärtat ut du ställa dig till andra i registret Du gör din plikt och sen råkar du i klistret En dag till slut Det hjälper ingenting att spilla mord Hon gör vad andra vill Min vilja är motstridig Jag var för sen eller jag var för tidig Så blir det en dialog till slut Tvåsidig och kvävs i ord Jag vänder blad, och sedan minns jag henne Och så minns jag henne, att hon var ljuv Vad sägs vän Plautus om en bild som denne Hon var i mitten ty vi vore trenne Och en var tjuv Liksom en herde med en varulvsblick Men sommarnatten då När räven såg att människan var lycklig där hon låg Vän Plautus, tidigt 60-tal Ett tappert tåg som förbigick Envoi: Vän Plautus, låt det stanna oss emellan Jag läser dessa bilder ytters sällan Men medge, det är sällsamt inte sant När man helt plötsligt får ny bild På gammal dambekant