Cornelis Vreeswijk — Kverulanten

Om kärleken den ljuva det kuttras med darr Här sjunger nu en duva med halskatarr Att ljuvligt det är att svärma en sommarkväll Och sina fötter värma hos en mantel Jag är en kverulant Ja jag är en kverulantisk musikant Och jag sjunger ej om kärlek Ty med den står jag på kant Jag är en kverulant Med gitarren upp på magen blir var man idol Om blott han är betagen uti rock'n'roll Om blott han får orgasmer framför mikrofon Och vrider sig i spasmer liksom ett fån Han är inte imbecill Men han har ju sina egen lilla stil Och han rycker med sitt bäcken Och han visar vissa tecken Men han är ändå inte imbecill Vår grannes dotter Ingalill är 15 år Men hon kan inte sitta still hon är för svår Hennes mamma tror att hon ej är sexuell Men Ingalill är ut och ränner varje kväll Hon är ingen dedikant Med l'amour är hon gammal bekant Hon vet allting om passionen Den [?] ena tonen Hon är ingen dedikant Om kärleken den ljuva det flöjtas med fläkt Här sjunger nu en duva med dålig andedräkt Ack i dem som knäpper upp på sin gitarr till tröst Och lägger stora darren i sin röst Han är en kverulant Ja han är en kverulantisk musikant Och han sjunger ej om kärlek Ty med den står han på kant Han är en kverulant