Cornelis Vreeswijk — Pamflett nr 8: Ballad om en lergök

Herr stolte herr drabanten, låt mig få rida med Min moder är i snön, och förfrusen Min fader är dödslagen, av Konung Karl Vred Och ligger bland dem brinnande husen Hav misskund med en mö Se allt jag har kvar är min lergök Ta upp mig i sadeln du vackre soldat Ty eljest mig av dödens lammunge Hur länge kan man vandra utan stövlar och mat? Allt mellan dessa snövallar tunge Hav misskund med en mö Se allt jag har kvar är min lergök Alla mina syskon, de lämnade jag kvar Att sova hos sin fader i gränden Vad kan en ungmö göra för de värnlösa skarn Som är födda till allt jämmer och elände Hav misskund med en mö Se allt jag har kvar är min lergök Inte vill jag leva, i jämmer och svält Och hålla fattigdrängen under armen Nej hellre vill jag dväljas i herrarnas tält Och trycka skön-soldaten mot barmen Hav misskund med en mö Se allt jag har kvar är min lergök Ta upp mig i din sadel, du vackre drabant Se här jag är en ungmö som knoppats Ta upp mig i din sadel, och ta mitt liv i pant Du ska få lön för mödan vill jag hoppas Hav misskund med en mö Se allt jag har kvar är min lergök Se allt jag har kvar är min lergök Se allt jag har kvar är min lergök Se allt jag har kvar är min lergök