Cornelis Vreeswijk — Polaren Pär vid morgonstädningen

Min far var en handgranat Min mor var en karabin Jag döptes på silverfat Och blev döpt i bergundervin Uppfostrades till en stropp Omhuldad till själ och kropp Hänvisades till en stege Och jag klättrade lydigt opp Min ungdom var tygellös Min kärlek av paraffin Beundra mig nu min tös Känn doften av briljantin Jag kallade mammas skatt Min far köpte mig en hatt Jag älskade mig om dagen Och ingen varenda natt Jag mötte en tulipan Jag stötte på körsbärslök Jag drack ur min älsklings kran Allt i hennes mammas kök Jag blev mina känslors rov Föråt mig på mandomsprov Och möttes av runda ögon Var gång jag min röst upphov Å, älskling - jag är så trött! Å, älskling - jag är så man! Å, älskling - bli inte stött Jag gör ju så gott jag kan! Nu sitter jag på min lott Och mäter om mina mått Som börjar med övermättnad Och slutar med underskott Men hej mina gröna fält Nu axlar jag min fiol Då nynnar min kärlek sällt Allt under den varma sol Min visa är väl antik Jag kokar den på en spik Men ska det gå åt skogen till Så sker det med musik!