Cornelis Vreeswijk — Vals i Valparaiso

Hav! Under bugande palmer jag så Hur våg uppå våg i svallande tåg Emot Chiles klippiga stränder Kom rullande in O, detta brus när ett skimrande svall Fann mig och tog mig i famnen! O, när delfinerna dök bland korall Och en vinröd klänning blev min! Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång: Rosita! Chilenita! I havet, i stilla havet, står hajen på språng Rosita! Chilenita! Kondoren på Condiljären är bister jaha! Och ormarna börjar skallra i Tarapaca Och sju glada sjömän rundade Hornet idag Och Rosita vill alla ha! O, när jag började känna mitt land Från fjäll till strand och med min hand På jordgloben följde dess gräns från Peru till Cap Horn! O när jag fann att här var jag blott gäst Bland röda små indianer Dem mina fäder, soldat som präst Betvingat med krut och med torn Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång: Rosita! Chilenita! I havet, i stilla havet, står hajen på språng Rosita! Chilenita! Kondoren på Condiljären är bister Jaha! Och ormarna börjar skallra i Tarapaca Och sju glada sjömän rundade Hornat idag Och Rosita vill alla ha! Ja att min stamfar var konquistador Har satt sitt spår och ensam den står Min ras, i det land där jag likväl själv blivit född Ack, tvenne världar bo här i mitt bröst Spanskt, det går aldrig ur blodet Spansk är min stämma, min klingande röst Men när mina visor kom till Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång: Rosita! Chilenita! I havet, i stilla havet, står hajen på språng Rosita! Chilenita! Kondoren på Condiljären är bister Jaha! Och ormarna börjar skallra i Tarapaca Och sju glada sjömän rundade Hornat idag Och Rosita vill alla ha!