Jean Sibelius — Fågellek

Daggen har duggat Skymningen skuggat Skogarnas björkar och strändernas häll Djupt ur min lunga Skyndar jag sjunga Salltrastens lockton i lyssnande kväll Kanske ur snåren Bäras med kåren Srånande tonfall min trängtan till tröst Kanske jag kände Hennes, som tände Lågande längtan i sångarens bröst! Kanske hon finge Kärlekens vinge Flög i min famn öfver sjöar och mo ; Kanske vi kunde Hinna den sjunde Himlen tillsammans i aftonens ro!