Harry Brandelius — Barndomshemmet

[Vers 1] Där som sädesfälten böja sej för vinden Och där mörkgrön granskog lyser bakom dem Står den röda lilla stugan invid grinden Som i forna tider var mitt barndomshem Det var sol och sommar över gröna hagar När som artonåring jag därhemma var Och de minnen som står kvar från dessa dagar Är de bästa och de vackraste jag har [Refräng] Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då Fast det nu har svunnit många, långa tider Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå [Vers 2] Jag är gammal och nu lever jag på minnet Av mitt hem och mina vackra drömmars land Vad som fordom bruka fängsla barnasinnet Står så tydligt för min inre syn ibland Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde Jag förstod det kanske ej förrn jag blev stor Och föräldrarna mej livets goda lärde Nu de äro borta både far och mor [Refräng] Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då Fast det nu har svunnit många, långa tider Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå [Vers 3] Och min flicka sen, det fanns ej hennes like Hon var solen i mitt liv när jag var ung Nu hon sover lugnt i dödens kalla rike Jag står ensam kvar och världen syns mej tung Och jag längtar hem och griper vandringsstaven Men mitt lyckoland är endast en chimär Nej, härute skall jag bäddas ner i graven Långt från hemmet och från dem jag hade kär [Refräng] Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då Fast det nu har svunnit många, långa tider Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå