Harry Brandelius — Nordsjön

[Vers 1] Gamla Nordsjön som svallar och brusar Under vindarnas växlande gång Sedan urminnes tider oss tjusar Din betagande rytmiska sång Åh, jag känner hur skeppsdäcket svajar Vid din böljas förtrollande smek Medans stimmet av tumlare ilar fram Med vårt fartyg i glittrande lek [Vers 2] Då ditt blånande fält vill jag dröja Ty du är mej kär, vart det bär Alla världens nationer dej plöja Följande din led mellan fjärran och när Ur ditt djup hämtar fiskarn sin äring Du välvande, nyckfulla hav Lika väl du ger sjöfolk dess näring Så kan du bädda bland tången dess grav [Vers 3] Men det är skönt när man får lätta ankar Och sticka ut på böljorna de blå När vi passerar Doggers bankar Från fiskeflottan en hälsning vi få Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar Har han Nordsjön i blodet ändå Därför hälsar han glatt med ett kraftigt "Hurra" Den gungande Nordsjön blå [Mellanspel] [Vers 3] Men det är skönt när man får lätta ankar Och sticka ut på böljorna de blå När vi passerar Doggers bankar Från fiskeflottan en hälsning vi få Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar Har han Nordsjön i blodet ändå Därför hälsar han glatt med ett kraftigt "Hurra" Den gungande Nordsjön blå